Hem > Artiklar > Noje > Mactwist-aventyr

MacTwist Äventyr

MacTwist äventyr
MacTwist 63 år en sliten man på äventyr. Bild inlagd: 8 november 2013

Jag satt vid mitt gamla kontor, som en gång varit min faders.
- Mac! Mac! sa min städerska som rusat in i Mactwists kontor och var väldigt alvarlig.
- Vad har hänt Lory? sa Mac.
- Mary blev är skjuten i stallet! utropade Lory.
Mactwist öppnade fönstret kvickt och hoppade ut, han landade på tre stora tunnor som stod staplade bredvid stallet, han hoppade ner från tunnorna och landade i gyttjan som Lorys grisar precis badat i. Han klättrade upp på det bruna gamla utslitna trä staketet och rusade vidare mot stallet. Han fick syn på Mary som låg lutad mot sin häst Rashel. Mac såg blodet på hennes vita kjol.
- Är du okej?! han tvekade och tog upp Mary och sprang in i köket.
- Du kommer att bli bra! sa han och lade ner henne i den dyra mörk gröna läder soffan som han hade köpt i Kina för många år sedan.
Inrusande kom Lory och hans gamla vän James som var väldigt bra doktor som hjälpt han och hans familj i stora faror en gång i tiden.
- Låt mig fixa detta, sa James. Han tog fram en rulle med mjukt tyg och lindade in Marys blodiga smutsiga sår.
- Kommer hon bli okej? undrade Lory.
- Jag tror det, hon fick en rejäl shock så hon svimmade av, men snart vaknar hon, svarade James hastigt.
Lory nickade och vände blicken mot Mactwist som satt på den mörka trästolen i köket och rökte pipa.
- Mac, du kan väll kolla om Marys häst Rashel klarade sig? frågade Lory.
- Ja, det kan jag väl göra, sa Mac långsamt. Han rusade iväg samma väg som han tog när han bar in Mary. Han gick till stallet och såg den mörk bruna hästen Rashel. Hon var okej.
- Hon mår fint! ropade Mac.
Ingen svarade, dom hörde tydligen inte. Han gick vidare till den gamla ladan som han själv byggt för många år sedan. På en krok i ladan hände hans bruna cowboy hatt som han haft när han var yngre, sedan fick han syn på sin svarta häst Zerah som han red på dagen innan. Mac gick fram till sin sovande svarta häst Zerah och klappade henne mjukt på ryggen, hon vaknade med ett ryck.
-Ja du, ska vi ta oss en liten ridtur? sa Mac medans han sadlade Zerah och tog på den mörk bruna tränseln. Han ledde Zerah ut.
- Jag rider iväg en stund med Zerah! ropade Mac.
- Okej! men kom hem sen! Hörde han Lory säga.
- Jag är sextiotre år, jag tror inte att jag behöver någon tillsägelse. Sa Mac och red iväg.
Han red över den blommiga torra ängen. Han lät Zerah beta i det underbara ljusa gräset. Sedan red han iväg igen, genom de stora tallarna i skogen. Han såg svampar och andra växter, han fick syn på en älg. Han hoppade av Zerah och spejade på älgen. Älgen hade två små kalvar som gick betande och klumpigt runt om mamma älgen. Eller var det kanske en pappa älg? det fick han aldrig veta innan Mactwist hade hoppat på Zerah och ridit hem, när dom var hemma ledde han Zerah in i stallet och hängde sadeln på en krok och tog tränsen med sig en bit och la den i en liten hög av hö. Han gick in i köket och fick syn på Mary, hon kollade snabbt upp mot Mac.
- Det är James! Han blev också skjuten precis! kunde du inte kommit lite tidigare?
Mary såg stressad och ledsen ut. Mac suckade.
- Såg du vem det var? sa Mac snabbt.
- Va? undra Mary.
- Såg du vem det var sa jag?! Mac lät arg.
- Nej, men han sprang åt det hållet. Hon pekade söderut.
Mac rusade ut genom deras gamla hus och sadlade Zerah och sedan bar han sig av söderut. Han red igenom den oändliga ängen som han ridit igenom för bara några minuter sen. Han red genom sjöar, beckar och stora skogar, han fick syn på en man. Mannen hade en grön mörk hatt, stövlar och lantkläder, mannen gick med en gammal vit get.
- Hallå! stopp där. Väste Mac.
Mannen kollade bakåt med sina stora gröna ögon.
- Var det du som sköt James och Mary?! skrek Mac.
- James och Mary? mannen skrattade.
- Ja, exakt. Var det du? sa Mac.
- Åh nej, jag skulle aldrig döda någon.
- Jasså, har du något bevis då? sa Mac lugnt.
- Bevis? jag har varit med hela dagen med min get här på denna äng. Sa mannen.
- Okej, jag tror dig. Sa Mac tveksamt.
Han hoppade upp på Zerah och vinkade adjö, sedan red han vidare. Han red i dagar, han stannade vid stora träd och övernattade där.. Som tur var hade Mary gjort en matsäck åt honom innan han ridit iväg, det var som om hon visste att han skulle iväg. Mac red vidare, han kom fram till en liten by, eller liten och liten, det var rätt stor faktiskt. Han såg inget folk eftersom det var natt, Mac övernattade med Zerah i en liten lada som låg öde nära byn. Dom åt lite och sedan la dom sig bekvämt och somnade.
- Här var det kött! färskt kött från byns egna grisar!
- Dadlar! Billiga dadlar! kom och köp.
Mac vaknade av skrikande röster som kom från byn. Han lämnade Zerah eftersom hon fortfarande sov. Han gick närmare och närmare byn, han fick

syn på mer folk ju närmare gick han. Många främlingar gick fram till honom och tiggde pengar och saker. Han kom fram till byns egen informations stuga, han klev in och fick syn på en kvinna med glasögon som tuggade på ett äpple och skrev någonting på ett långt papper som liknade ett brev. Han gick fram till kvinnan, kvinnan tittade upp och sa:
- Vad kan jag hjälpa dig med då? hon lät snäll.
- Jo, jag är ny.. en vandrare. Sa Mac.
- Jasså, Jag heter Gloria, trevligt att träffas! hon ställde sig upp och tog fram handen.
Mac tog också fram handen och dom skakade hand.
- Det kostar sextiofem mynt att bo i en av våra stugor. Sa Gloria och log.
Mac tänkte efter och öppnade sin läderväska, han tog fram tjugo mynt.
- Detta är allt jag har, han försökte låta besviken, Mac ljög såklart för att bo där billigare.
- Jag tror dig. Gloria tog mynten och la i kassan.
- Kan min häst bo i ladan där borta? Mac pekade.
- Ja det går bra, kom nu! Jag ska visa dig vart du ska bo. Gloria tog hans hand och Mac följde efter henne.
Dom kom fram till en liten stuga som var gjord av sten, den hade en stor trädörr och en skorsten.
- Här ska du bo! sa Gloria och log.
- Tack för hjälpen, det är jätte fint! Mac tittade på huset nöjt.
- Åh juste, jag höll på att glömma! din vandrarkorg.
Gloria höll i en korg med en röd stickad duk på.
- Varsågod! Det ligger mat och dryck där i. Gloria räckte över korgen till Mac.
- Tack så jätte mycket! Mac tog emot korgen.
- Ja, jag borde nog gå nu, jag ska arbeta färdigt. Sa Gloria och skuttade iväg.
Mac log och gick in i det fina stenhuset. Han ställde korgen i en brun soffa som stod framför en brasa. Han gick runt i huset för att vänja sig eftersom han hade tänkt bo där ett tag. Huset bestod av ett sovrum, en vardags rum och ett väldigt litet kök. Toalett fanns inte, man fick gå ut till skogen om man behövde pinka. Mac gick ut ur huset, solen sken och allt folk sprang ut och försökte få sålt sina saker. Han fick syn på en skylt som stod framför en liten stuga, på skylten stod det 'Erlands Bar'. Mac blev såklart nyfiken och gick snabbt över vägen och in i baren. I baren fanns det många bord och pallar. Men alla platser var upptagna. Vid disken såg han en ledig pall. Mac gick dit för att sätta sig, men en stor man knuffade till Mac så han föll bakåt, Mac landade mjukt på en trasmatta, men han blev väldigt arg.
- Du! sa Mac.
Mannen kollade ilsket på honom.
- Vill du slåss eller? sa mannen.
- Gärna! sa Mac bestämd. Mac visste nästan att han skulle vinna eftersom hans far lärt han många kommandon och slag.
- Vi möts vid boxningshallen om fem minuter. Sa mannen, han var förberedd.
Mac mumlade och gick ut genom baren. Boxningshallen? Vart kunde det ligga. Mac kollade runt om sig. Han såg en skylt där det stod 'Boxningshallen ~ För riktiga män'. Han gick dit, ner för trappan och in genom dörren. Många stora män med muskler stod och rökte pipa vid ingången.
- Där är du. Mac vände sig om och fick syn på mannen han skulle brottas med.
- Ja, här är jag. Är du redo? Sa Mac.
Mannen nickade ilsket och kastade av sig tröjan.
- Nu kör vi! sa mannen.
Mac nickade och dom gick in i boxningsringen.
En äldre man sa;
- Redo?
- Ja sa Mac.
- Var beredd på att dö! sa mannen.
Den äldre mannen ropade,
- Tre! Två! Ett! Kör.
Mannen tog tag om Macs ben och slog han rejält i ansiktet. Mannen kastade ner Mac på marken. Mac tog tag om mannens näsa och vred på den, tydligen så bröt han den. Publiken hörde ett rejält knakande.
- Aaaah! skrek mannen.
Medans mannen försökte vrida tillbaka sin stackars nästa slog Mac honom rejält i magen. Mannen föll omkull och Mac sparkade han hårt.
- Tre två ett! nere! sa domaren.
Mac hade vunnit. Han var stolt. Publiken jublade, Mac gick ut ur boxningsringen och ut ur själva boxningshallen. Han gick nöjt över vägen. Han kollade upp mot ett litet staket. Det hängde ett papper på, det var en bild på Lory! Han läste noga, 'Efterlyst, mördat flera personer. Död eller levande. Hittelön 10,000 $.' Mac stod förvånat. Det var hon som dödat James och Mary, hon ville att jag skulle dra för att hon skulle fly tänkte Mac, vilken häxa. Mac sprang mot ladan och sadlade Zerah, han red iväg. Samma väg som han kommit dit på. Han red genom den oändliga ängen och var äntligen framme. Det tog tre dagar att komma fram. Han såg deras hus, det stod alldeles öde. Men han såg ljus i fönstren. Han hoppade av Zerah och gick in. Där stod James och Mary.
- James! Mary! Jag visste att ni skulle överleva! Sa Mac glatt.
- Åh Mac, äntligen är du tillbaka! Sa Mary.
Mary, James och Mac kramade varandra.
- Men vad hände med Lory? sa Mac förvånat.
- Polisen var här och hämtade henne. Sa James glatt.
- Gud vad bra. Sa Mac.
- Kom nu, Jag har gjort vetepannkakor! sa Mary.

Inlagt: 8 november 2013
Författare: Robert Eriksson
Kategori: noje


Kommentarer
OBS!
Alla kommentarer granskas manuellt innan publicering. HTML och webbadresser är Ej tillåtna.

Namn

E-post (Visas Ej)

Kommentar

Image Verification

Kommentarer
-